Etikettarkiv: Donald Boström

Israel borde be om ursäkt (liksom svenska medier)

”En riktigt dålig artikel i Aftonbladet anklagade den israeliska armén för att ta mänskliga organ från mördade palestinier.” Så skrev NAs ledare den 21 augusti 2009. Man kan ju ha olika smak så det är ju inget att invända mot att en ledarredaktion skriver så om en artikel.

Det som dock är lite märkligt är att NA, liksom typ 99% av landets medier, försöker låtsas som om det regnar nu. För i december visade israelisk tv det som många misstänkt: mördade palestinier plundras på organ som sedan används. Mer eller mindre var det det som journalisten Donald Boström berättade om i en artikel i Aftonbladet sommaren 2009. Med en skillnad: Boström hävdade inte att det var på det sättet, han redovisade palestinska misstankar om att det var så.

Boströms artikel följdes av en orkan där Israel, medier och många andra hetsade mot journalisten. NAs ledarkommentar var en av de mer sansade. SvD, DN, Expressen och massor av andra tyckare rasade mot Aftonbladet som, enligt tyckarna, uppmuntrade anti-semitism och ”antijudiska yttringar”. Det ena ledde till det andra och till slut kom Sveriges ambassadör i Israel på den totalt intelligensbefriade idén att be om ursäkt för en artikel i landets största tidning.

Och sedan visade det sig alltså att de palestinska misstankarna stämde ganska väl. Och då blev det tyst. Jättetyst.

NA har tydligen haft en TT-notis om organstölder (åtminstone på webben) – fast inte om det israeliska avslöjandet. I övrigt var det lika tyst i NA som i de flesta andra medier (annat var det om ”Boström-affären”, den får man många sökträffar på). Jag hade inte upptäckt det om det inte varit för att Jan Guillou – än en gång – lyfter upp svenska mediers Israel-kramande: ”I detta konkret enkla men mycket brutala förhållande finns en tänkvärdhet som åtminstone berör mig starkt. Det är lagom vämjeligt att förbrytare i Israel har stulit organ från ”utomrättsligt avrättade” bland den ockuperade befolkningen. Men det är vanlig marknadsanpassad privat brottslighet. Så det är än mer vämjeligt att berättigad kritik för den saken skulle framkalla en våg av anklagelser för antisemitism bland våra ädelt känsliga liberaler.
Men ingen av dem ifrågasatte den konstanta tillförseln av unga färska lik. Som om den frågan var helt okontroversiell, som om det var ockupationsmakten Israels självklara rätt att upprätthålla permanenta mordkommandon för att likvidera misshagliga palestinier.
De liberala dumstrutarna är mycket selektiva i sitt humanitära engagemang.”